Kärt barn har många namn; brädgårdschiffer kallas även för “pagodchiffer” och “murarchiffer”. Till skillnad från de andra chifferna som tas upp här bygger murarchiffer inte på bokstäver eller siffror, utan på speciella symboler.
När man chiffrerar och dechiffrerar ett murarchiffer för hand ritar man upp en lathund som i figuren till vänster. Genom lathunden får man reda på hur bokstäverna skrivs på följande vis: vill man skriva ett ‘A’ letar man upp bokstaven i rutnätet och ser vilka kantlinjer bokstaven har kring sig. ‘A’ har en nedre kantlinje och en till höger, och skrivs därför som . Bokstaven ‘E’ har linjer vid alla fyra sidor, och skrivs därför som en kvadrat.
För att kunna skilja symbolen för ‘A’ från symbolen för ‘J’, som båda har kantlinjer nedan och till höger, använder man prickar. Ett ‘J’ skrivs likadant som ‘A’, med den enda skillnaden att man ritar en prick mitt i symbolen. ‘T’ skrivs likadant, men med två prickar.
Så här skrivs ordet “BRÄDGÅRDSCHIFFER”
Ett förskjutningschiffer bygger, som namnet antyder, på att man förskjuter alfabetet ett visst antal steg. Vid en förskjutning av ett steg kommer “a” chiffrerat att skrivas “b”, “b” kommer att skrivas “c” o.s.v. Förskjutet två steg kommer alltså “hej” att skrivas “jgl”. Om man når slutet av alfabetet börjar man om från början igen, så att ett “ö” förskjutet tre steg skrivs “c”. Julius Caesar (kejsare i Romarriket för över 2000 år sedan) använde ett förskjutningschiffer där bokstäverna var förskjutna tre steg för att koda sida hemliga meddelanden, och just den typen av förskjutning kallas därför för Caesar-chiffer.
För att dechiffrera meddelanden gör man enklast en negativ förskjutning lika många steg som man försköt när man chiffrerade meddelandet. Om man har det chiffrerade meddelandet “fkliihu”, förskjutet tre steg, och vill få fram det ursprungliga meddelandet går man tre steg tillbaka i alfabetet per bokstav och får fram “chiffer”.
Ett enkelt sätt att tillverka sig själv en Caesarsnurra, som snabbt ger rätt bokstav oavsett vilken förskjutning man väljer (se bild).
Vid scoutchiffer använder man endast 25 bokstäver i alfabetet. Man plockar bort bokstäverna Q, X och Z från det svenska 28 bokstäver långa alfabetet. Om man vill skriva ett ord som innehåller Q, X eller Z får man avsiktligt stava fel, t.ex. “yxa” får man skriva “yksa”. Anledningen till att man bara vill ha 25 bokstäver i alfabetet som används är att vi skriver in alfabetet i ett rutnät som är 5*5 rutor stort, som nedan.
Om man vill skriva bokstaven ‘A’ får man leta upp ‘A’ i tabellen, och se vilken kolumn och rad bokstaven står i. ‘A’ står i kolumnen S och på raden s, och därför skrivs bokstaven ‘A’ som ‘Ss’. Bokstaven ‘R’ står i kolumnen C och på raden u, och skrivs därför som ‘Cu’. Det normala är att man använder nyckelordet “SCOUT”, men man kan använda andra nyckelord så länge ordet är fem bokstäver långt och använder sig av fem unika bokstäver. Nyckelord som “MAMMA” och “VOVVE” fungerar alltså inte, eftersom det då hade blivit flera bokstäver som hade skrivits likadant chiffrerat.
Till vänster om teckentabellen skriver man nyckelordet med gemener (“scout”) och ovanför tabellen skriver man nyckelordet med versaler (“SCOUT”). Att skriva en sådan tabell är ganska enkelt om man bara kommer ihåg att vilka bokstäver man ska utelämna från alfabetet.
Ett sifferchiffer är ganska enkelt att förstå och använda, och tyvärr även ganska lätt att forcera (att lyckas lösa, utan att man på förväg visste hur chiffret var uppbyggt). Chiffret bygger på att varje bokstav ersätts med dess plats i alfabetet. Ett ‘A’ skrivs som 1, ett ‘B’ skrivs som 2, ett ‘C’ skrivs som 3 o.s.v. Ett ‘Ö’ skrivs alltså med talet 28.
För att detta ska bli lättare att läsa brukar man skriva kommatecken mellan siffergrupperna, så att man tydligt ska se vilken bokstav som avses. Om man t.ex. hade skrivit “1221” hade det betyda “ava”, “lu”, “abu” m.m., men genom att sätta in kommatecken – “1,2,2,1” – gör man klart för mottagaren av chiffret att det är “ABBA” som ska fram.
Termometerchiffer kan beskrivas som ett omvänt alfabet-chiffer, sifferchiffrerat och sedan förskjutet -14 steg. En något mindre komplicerad beskrivning är att man ritar en termometer som graderas från +14 till -13, sätter in bokstaven ‘O’ bredvid ‘0’ (noll) på termometern, och fyller sedan på med resten av alfabetet, så att ‘A’ hamnar överst på ‘+14’ och ‘Ö’ hamnar nederst på ‘-13’.
Precis som vid sifferchiffer används kommatecken för att skilja två “bokstäver” (bokstavstal) från varandra. Dessutom används ett minustecken för att visa negativa tal. För att visa positiva tal kan man antingen sätta ett plustecken framför talet, eller helt enkelt utelämna plustecknet, eftersom tal utan plustecken antas vara positiva.
Om “omvänt alfabet-chiffer” finns det egentligen inte så mycket att skriva. När man chiffrerar ett meddelande vänder man helt enkelt på alfabetet, så att ‘a’ skrivs som ‘ö’, ‘b’ skrivs som ‘ä’, o.s.v.
Dechiffrering är lätt eftersom det går till på precis samma vis som vid chiffrering. Vänd bara på alfabetet en gång till.
Vill man försvåra dechiffreringen ytterliggare kan man använda sig av mer än en typ av chiffer per meddelande. T.ex. kan man först använda förskjutningschiffer, sedan omvänt alfabet-chiffer och till sist sifferchiffer. Det gör det svårare att få fram det hemliga meddelandet, eftersom det finns så många möjligheter att chiffrera meddelandet på.
